Har ni någon gång drömt om att bli racerförare?
För mig har det varit en dröm så länge som jag kan minnas och nu har jag på riktigt börjat förverkliga min dröm!
Men låt oss ta det från början…
Min första reaktion på en motor kom faktiskt redan i barnvagnen, på tomten i Stallarholmen där jag växte upp, då jag reagerade med ett stort leende när pappa drog igång gräsklipparen och ljudet ifrån en vass fyrtaktare nådde mina öron.
Det var faktiskt så det hela startade, men det visste jag givetvis inte då.
Jag hade det hyfsat förspänt, och har det även idag, med en pappa som har ett väl förankrat och gediget intresse för motorsport.
Så snart följdes min reaktion på gräsklipparen upp med att jag satt på min första hoj vid tre års ålder, en minimoto. Två år senare växlade jag upp till en fyrhjuling som jag kan lova gick varm hemma på tomten.
Året jag fyllde åtta gjorde familjen en resa upp till Leksand och där besökte vi stadens populära sommarland. Där kommer jag för första gången i kontakt med gokarten och jag har fått det berättat för mig att jag med mycket energi försökte få pappa att köpa hyrkarten. Men den gången hade jag inte någon större framgång att få med pappa på tåget, det skulle gå lite bättre några år senare.
Idag har jag hunnit bli 18 år och pluggar Företagarprogrammet på Europaskolan i Strängnäs, en riktigt tuff utmaning, men både intressant och givande. Jag växlar mitt boende mellan Stallarholmen, där min pappa bor, och Strängnäs, där mamma bor.
Jag har många vänner och vid sidan av skolan tränar jag en hel del. Det blir en blandning av styrketräning och konditionsträning.
Men nu tillbaka till ämnet motor för det intresset har bara vuxit sig starkare med åren. När jag blev lite äldre började jag köra cross och gjorde det under ca tre års tid, men det gick aldrig så långt att jag började tävla. Vid den här tiden testade jag också att köra minimoto på bl.a. Hälla Ring i Västerås, men det blev inte mer än så.
Jag kom givetvis tillbaka till hyrkarten ett flertal gånger och insåg rätt snabbt att jag kände mig mer bekväm med fyra hjul än med två.
Så sedan dess är det fyra hjul som gäller!
Det blev mer och mer hyrkart och det faktum att jag alltid var bland de snabbaste fick mig att förstå att jag har en viss talang och att potentialen finns där för att kunna bli riktigt framgångsrik inom den "riktiga" kartingen.
Det här ledde till att vi 2021 bestämde oss för att go for it! Pappa ordnade i smyg en träff med några som bodde i Stallarholmen och som tävlade i gokart. Vi diskuterade allt möjligt runt sporten och det resulterade i att vi blev än mer säkra på att det här ska vi göra.
Vi fick tipset om Team SODA i Järfälla med Stefan Carlqvist vid rodret som själv har 15 års tävlande på meritlistan. Det här slutade med att vi det året köpte vår första kart. Den 27 mars hämtade vi karten i Järfälla och sedan åkte vi raka vägen till Enköpingsbanan för att provköra.
Det här innebar också att pappa fick byta in sin fina Audi mot en Mercedesbuss med släp, vilket han gjorde med glädje…tror jag.
Som sagt så visade det sig rätt snart att jag har en viss talang, där framförallt min förmåga att köra fort och smart, är en tydlig framgångsfaktor. Att köra smart handlar mycket om att ha en förmåga att kunna läsa andra förares agerande och kunna använda det till min fördel. Min styrka är också att jag aldrig är rädd ute på banan, men jag låter inte det leda till att jag fattar dumdristiga beslut.
Första säsongen vann jag Klubbmästerskapet och i MKR-serien landande jag till slut på en tionde plats av totalt 74 förare.
Summeringen och betyget av vår första säsong blev väl godkänt och att vi hade fått ett kvitto på att det verkligen finns en potential att kunna bli riktigt bra på det här.
Men första säsongen visade oss också att det fanns så mycket att lära, och då inte bara om sporten som sådan, utan om allt som krävs runt omkring för att det ska fungera.
2022 körde jag MKR-serien och RMC (Rotax Max Challenge), plus några tävlingar i form av Easy Karting. Jag körde också Göteborgs stora pris där några av Sveriges bästa förare var med.
Jag landade på plats 15 av totalt 79 förare i MKR-serien, men då kunde jag inte delta i alla deltävlingar. I RMC:n slutade jag på plats 7 av 21 förare och missade fjärdeplatsen med minsta möjliga marginal.
Summeringen och betyget av andra säsongen blev godkänt, men inte mer. Det var lite för mycket stolpe ut både på banan och i depån, där misstagen kostade mycket. Placeringarna i de två serierna jag körde är vi inte på långa vägar nöjda med. Det vi dock är nöjda med är att se förmågan vi har att kunna köra riktigt fort, och inte sällan bland de snabbaste.
Min tredje säsong inom kartingsporten, säsongen 2023, var väldigt händelserik. Jag anser själv att mina resultat är missvisande och inte riktigt speglar verkligheten. 2023 var ett år fullt av krascher och strul, samtidigt som det var ett år av stor utveckling och snabb körning. Jag har verkligen visat att jag är snabb och att jag kan utmana om pallplaceringar, detta genom att bland annat sätta finalens näst snabbaste tid i RMC 5, i Södertälje. Jag låg på tredje plats i den här finalen när jag på grund av ett lite för tajt spårval krashade, detta med endast 4,5 varv kvar att köra till målgång.
Jag körde även snabbt på Gelleråsen och i Göteborg under RMC:n. På Gelleråsen var jag snabbast under det sista träningsheatet innan tidskörningen och i Göteborg kom jag på 3:e plats när det var tidskörning. I Göteborg satte jag även dagens då snabbaste varvtid i förfinalen.
Idag har jag en välförankrad målsättning tillsammans med mina föräldrar att ta mig så långt det går inom motorsporten, helst hela vägen till Formel 1. Men jag har givetvis ett antal delmål på vägen som har mitt första fokus.
Jag är också fullt medveten om att talangen inte kommer att ta mig hela vägen, det krävs en enormt stark fysik och mycket fokus och träning för att bli framgångsrik. Därför tränar jag både min fysik och min teknik målmedvetet och disciplinerat.
Jag vet att det här är en målsättning som är enormt tuff att lyckas med, men det är just det som faktiskt motiverar mig. Det kommer krävas ett mycket hårt arbete under många år och därför ser jag det också som viktigt att jag gör det på ett hållbart sätt. Jag måste agera på ett sätt som aldrig riskerar att ta bort glädjen med det jag gör. Utmaningen - tiden och balansen. Att klara av både skola och min satsning kräver mycket planering. Jag är angelägen om att hela tiden känna att jag växer som
idrottsman, men också som person.
Jag känner mig väldigt trygg i att jag är beredd att betala priset för att se hur långt jag kan ta mig i den sport jag älskar.
Mina förebilder är Valentino Rossi, Lando Norris, Alex Rins och Lewis Hamilton som alla speglar långa hållbara karriärer där deras framgångsrika prestationer inom sina respektive sporter alltid har kombinerats med glada och sympatiska personligheter.
Jag tycker att just Lewis Hamilton uttrycker det så bra!
”Sometimes, when you lose, you actually win and grow.
My advice for people is: Don´t be afraid of failure because
you will always meet failure on the way to success.”
